sv Alpkaja

	Alpkaja; Status i världen: Livskraftig (lc)
Systematik
Domän	Eukaryoter; Eukaryota
Rike	Djur; Animalia
Stam	Ryggsträngsdjur; Chordata
Understam	Ryggradsdjur; Vertebrata
Klass	Fåglar; Aves
Ordning	Tättingar; Passeriformes
Familj	Kråkfåglar; Corvidae
Släkte	Pyrrhocorax
Art	Alpkaja; P. graculus
Vetenskapligt namn
	§ Pyrrhocorax graculus
Auktor	Carl von Linné, 1766
Utbredning

Alpkaja^[2] (Pyrrhocorax graculus) är en bergslevande fågel i familjen kråkfåglar. Den förekommer på europeiska kontinenten och österut till Indien.^[3] IUCN kategoriserar den som livskraftig.

Utseende och läte

Alpkajan är nära besläktad med alpkråkan och har liksom denna en glänsande svart fjäderdräkt och röda tarser. Alpkajans näbb är dock gul, inte röd som alpkråkans, och dessutom kortare. Den är något mindre än alpkråkan, cirka 36–39 centimeter lång med ett vingspann på 65–74 centimeter^[4] och kan väga upp till 190-240 gram. Relativt sett är dess stjärt längre än alpkråkans, och dess vingar kortare. I likhet med alpkråkan är den en skicklig flygare. Alpkajans vanligaste läte är ett surrande zirrrrr.^[4]

Utbredning och systematik

Alpkajan häckar i Pyrenéerna och Alperna ända bort till Centralasien och Indien. Den lever uteslutande i höga berg från trädgränsen ända upp till 4 000 meters höjd. Fågeln delas in i två^[3]^[5] eller tre^[6] underarter:

Pyrrhocorax graculus graculus – förekommer i bergsområden i Europa, norra Afrika österut till Iran
Pyrrhocorax graculus digitatus – förekommer från sydöstra Turkiet till Libanon, Irak och sydvästra Iran
Pyrrhocorax graculus forsythi – förekommer i Centralasien; inkluderas ofta i digitatus^[3]

En alpkaja uppehöll sig i Halmstad 25–26/6 2015, men det har bedömts tveksamt att den nått Sverige på naturlig väg.^[7]

Släktskap

Alpkajan är trots namnet inte nära släkt med kajan. Tillsammans med alpkråkan utgör den istället en gammal utvecklingslinje som är systergrupp till resten av familjen kråkfåglar.^[8]^[9]

Ekologi

Alpkajan livnär sig på insekter under sommaren, och bär och matrester under vintern, i synnerhet i närheten av skidorter. Fågeln är orädd och låter sig gärna matas. Den uppträder gärna i stora flockar.

Boet ligger vanligen 1 600 till 2 200 meter över havet, på en klipphylla eller i en hålighet.^[4] Arten stannar även under vintern i bergstrakternas höga delar. Bara under mycket kalla tider uppsöker den lägre trakter.^[10]

Status

Arten har ett stort utbredningsområde och internationella naturvårdsunionen IUCN kategoriserar arten som livskraftig. Beståndsutvecklingen är dock oklar.^[1] Världspopulationen uppskattas till mellan knappt 1,1 och 2,75 miljoner adulta individer.^[1]

Noter

^ [a b c] Birdlife International 2024 Pyrrhocorax graculus . Från: IUCN 2024. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2024-2. Läst 14 december 2024.
^ BirdLife Sverige (2019) Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter
^ [a b c] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2018) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2018 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2018-08-11
^ [a b c] Svensson, Lars; Peter J. Grant, Killian Mullarney, Dan Zetterström (2009). Fågelguiden: Europas och Medelhavsområdets fåglar i fält (andra upplagan). Stockholm: Bonnier Fakta. sid. 364. ISBN 978-91-7424-039-9
^ Shirihai, Hadoram; Lars Svensson (2018). Handbook of Western Palearctic Birds, Volume 1, Passerines: Flycatchers to Buntings. Helm Field Guides. ISBN 9781472937575
^ Gill, F & D Donsker (Eds). 2018. IOC World Bird List (v 8.2). doi : 10.14344/IOC.ML.8.2.
^ Sveriges fågeltaxa, Birdlife Sverige PDF
^ Ericson, P.G.P., A.-L. Jansén, U.S. Johansson, and J. Ekman (2005), Inter-generic relationships of the crows, jays, magpies and allied groups (Aves: Corvidae) based on nucleotide sequence data, J. Avian Biol. 36, 222-234.
^ Jønsson, K.A., P.-H. Fabre, J.D. Kennedy, B.G. Holt, M.K. Borregaard, C. Rahbek, and J. Fjeldså (2016), A supermatrix phylogeny of corvoid passerine birds (Aves: Corvides), Mol. Phylogenet. Evol. 94, 87-94.
^ Grüner, Thomas (2012). ”Alpendohle” (på tyska). Bayerische Alpen. Natur - Pflanzen - Tiere. Bergverlag Rother GmbH. sid. 98

Externa länkar

Wikimedia Commons har media som rör alpkaja.
Bilder & media
Wikispecies har information om alpkaja.
Artförteckning
Läten på xeno-canto.org

[IUCN-1] [a b c] Birdlife International 2024 Pyrrhocorax graculus . Från: IUCN 2024. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2024-2. Läst 14 december 2024.

[SOF-2] BirdLife Sverige (2019) Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter

[CC-3] [a b c] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2018) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2018 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2018-08-11

[Fågelguiden-4] [a b c] Svensson, Lars; Peter J. Grant, Killian Mullarney, Dan Zetterström (2009). Fågelguiden: Europas och Medelhavsområdets fåglar i fält (andra upplagan). Stockholm: Bonnier Fakta. sid. 364. ISBN 978-91-7424-039-9

[hbwp-5] Shirihai, Hadoram; Lars Svensson (2018). Handbook of Western Palearctic Birds, Volume 1, Passerines: Flycatchers to Buntings. Helm Field Guides. ISBN 9781472937575

[IOC-6] Gill, F & D Donsker (Eds). 2018. IOC World Bird List (v 8.2). doi : 10.14344/IOC.ML.8.2.

[7] Sveriges fågeltaxa, Birdlife Sverige PDF

[8] Ericson, P.G.P., A.-L. Jansén, U.S. Johansson, and J. Ekman (2005), Inter-generic relationships of the crows, jays, magpies and allied groups (Aves: Corvidae) based on nucleotide sequence data, J. Avian Biol. 36, 222-234.

[9] Jønsson, K.A., P.-H. Fabre, J.D. Kennedy, B.G. Holt, M.K. Borregaard, C. Rahbek, and J. Fjeldså (2016), A supermatrix phylogeny of corvoid passerine birds (Aves: Corvides), Mol. Phylogenet. Evol. 94, 87-94.

[Gruner-10] Grüner, Thomas (2012). ”Alpendohle” (på tyska). Bayerische Alpen. Natur - Pflanzen - Tiere. Bergverlag Rother GmbH. sid. 98

[1]

[2]

[3]

[4]

[5]

[6]

[7]

[8]

[9]

[10]