sv Alfa Romeo P3

	Alfa Romeo P3
Grundinformation
Märke	Alfa Romeo
Tillverkning	1932-1935
Även kallad	Alfa Romeo Tipo B
Designer	Vittorio Jano
Drivlina
Motor	8-cyl radmotor
Drivning	Bakhjulsdrift
Kronologi
Föregångare	Alfa Romeo P2
Efterträdare	Alfa Romeo 8C-35

Alfa Romeo P3 är en tävlingsbil, tillverkad av den italienska biltillverkaren Alfa Romeo mellan 1932 och 1935.

Utveckling

Bilen var en utveckling av företrädaren P2. Motorn hade växt till 2,6 liter. Den raka åttan bestod av två fyrcylindriga motorblock, matade av var sin Roots-kompressor. Differentialväxeln var monterad direkt bakom växellådan. Därifrån överfördes kraften till bakhjulen via två kardanaxlar. Systemet sades reducera den ofjädrade vikten.

Till säsongen 1934 infördes ett nytt reglemente för Grand Prix racingen, med bland annat ett minimimått för karossens bredd och en maximal torrvikt på 750 kg. Bilen fick därför bredare kaross, samtidigt som motorns slagvolym ökade till 2,9 liter.

Säsongen 1935 fick bilen ett nytt chassi med individuell framvagnsupphängning. Motors förstorades till 3,8 liter.

Tekniska data

Tekniska data	1932	1934	1935
Motor:	Frontmonterad 8-cylindrig radmotor
Cylindervolym:	2654 cm³	2905 cm³	3822 cm³
Borrning x slaglängd:	65 x 100 mm	68 x 100 mm	78 x 100 mm
Max effekt:	215 hk	255 hk	330 hk
Ventilstyrning:	2 överliggande kamaxlar, 2 ventiler per cylinder
Överladdning:	2 Roots-kompressorer
Växellåda:	4-växlad manuell	3-växlad manuell
Hjulupphängning fram:	Stel framaxel		Individuell, typ Dubonnet
Fjädring fram:	Längsgående bladfjädrar		Skruvfjädrar
Hjulupphängning bak:	Stel bakaxel
Fjädring bak:	Längsgående bladfjädrar		Kantileverfjädring
Bromsar:	Hydrauliska trumbromsar
Hjulbas:	264 cm		267 cm
Torrvikt:	Ca 700 kg
Toppfart:	230 km/h	? km/h	? km/h

Tävlingsresultat

Grand Prix 1932

P3:an debuterade halvvägs in på säsongen 1932 i Italiens Grand Prix. Bilen vann sin debuttävling, med Tazio Nuvolari bakom ratten. Nuvolari och Rudolf Caracciola vann ytterligare fem lopp under året.

Grand Prix 1933

Ekonomiska problem tvingade Alfa Romeo att ställa in tävlandet till säsongen 1933. Enzo Ferrari, som tävlade med äldre Alfor i sitt Scuderia Ferrari, lyckades till slut få tillgång till P3:orna och hans förare Louis Chiron och Luigi Fagioli tog sex segrar i de sista elva loppen för säsongen.

Grand Prix 1934

Säsongen 1934 hade Ferrari tagit över som Alfas officiella stall.

P3:an uppdaterades, enligt den nya 750 kilos-formeln. Även om Mercedes-Benz dominerade det nyinstiftade europamästerskapet, så var bilen fortfarande konkurrenskraftig.

Grand Prix 1935

Säsongen 1935 var P3:an hopplöst föråldrad och vann bara några enstaka lopp. Mest spektakulär var Tazio Nuvolaris vinst i Tysklands Grand Prix, då han genom en legendarisk förarinsats lyckades slå silverpilarna på deras hemmaplan i en till synes helt underlägsen bil.

Sedan Ferrari fått nya bilar under 1935, såldes P3:orna till privatförare som fortsatte att tävla med dem. En P3:a deltog i Indianapolis 500 så sent som 1947.

Källor

Alfa Romeo Personenwagen av Wolfgang Nuber, 1993. ISBN 3-86133-103-9

Externa länkar

Wikimedia Commons har media som rör Alfa Romeo P3.