Vandal gjorde sig 1876 känd genom en reseskildring från Sverige och Norge (En karriole à travers la Suède et la Norvège) och utövade därefter ett betydande historiskt författarskap, särskilt utmärkt av en framstående skildringskonst. Han visar sig härvidlag vara en lärjunge till Tocqueville, Taine och Sorel. Hans ämnesval, som var influerat av hans starka patriotism, kretsade kring Frankrikes relationer med Ryssland. Senare var Vandal företrädesvis en napoleonforskare. År 1897 blev han medlem av Franska akademin och 1906 professor vid École des sciences politiques.
Bibliografi (i urval)
Louis XV et Elisabeth de Russie (1882)
Napoléon et Alexandre Ier (3 band, 1891-96)
L'avènement de Bonaparte (2 band, 1902-07, svensköversättning 1906, 1917)
Källor
^Léonoredatabasen, Frankrikes kulturministerium, Léonore-ID: LH//2671/45, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
^ [ab] SNAC, SNAC Ark-ID: w6186crk, läs online, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
^ [ab] Bruno Delmas & Rémi Mathis (red.), Annuaire prosopographique : la France savante, CTHS person-ID: 105097, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
^ [ab] Aleksandr M. Prochorov (red.), ”Вандаль Альбер”, Большая советская энциклопедия : [в 30 т.], tredje utgåvan, Stora ryska encyklopedin, 1969, läst: 28 september 2015.[källa från Wikidata]
^ [ab] Вандаль, Альбер, Stora sovjetiska encyklopedin, volym 8.[källa från Wikidata]