Aflaj
Aflaj (plural av arabiskans falaj) är bevattningssystemen i Omans bergsområden där man tar vara på grundvattnet och förbättrar vattentillgången i det regnfattiga ökenområdet. Liknande system finns i grannländerna och i forna Persien där systemen en gång tros ha kommit ifrån[1]. Bevattningssystemen i Oman är sedan 2006 ett världsarv. BeskrivningVattnet rinner i kanaler som ofta är flera kilometer långa och utnyttjar nivåskillnaderna mellan källan och de byar och städer som den distribueras till. Systemet används för att förse såväl människor som jordbruket med vatten. Idag finns det fortfarande cirka flera tusen sådana äldre bevattningssystem i bruk och de har en total längd av mer än 1 000 km. Sedan 1970-talet har vattenförsörjningen i växande utsträckning börjat säkerställas med mekaniska pumpar vilket leder till stigande konsumtion och resulterar i att grundvattennivån sjunker. Därför är nu åter öka användningen och renoveringen av Aflaj. I Oman kan man särskilja tre typer av bevattningssystem[2]
Bevattningssystemet för Aflaj är upp till 1500 år gamla och skapade av perserna, men det hävdas ibland också att tekniken funnits vid bosättningar redan på 1 000-talet f.Kr. Aflajsystemet bildar ett nätverk av små och stora kanaler och går, som i al-Ain eller Sheraje, längs den över 2 000 meter högt belägna Saiqplatån. Se ävenReferenser
|