Adriaan van Royen

Porträtt av Adriaan van Royen (Hieronymus van der Mij, 1736).

Adriaan van Royen, född 11 november 1704 i Leiden, död 28 februari 1779 i Leiden, var en holländsk botaniker. Han var professor vid universitetet i Leiden och var en vän och kollega till Carl von Linné.[1]

Levnad

van Royen studerade botanik och medicinsk vetenskap i Leiden under Herman Boerhaave och blev medicine doktor 1728 med sin avhandling Dissertatio botanico-medica de anatome et œconomia plantarum. Han var senare professor i botanik 1732–1755 och i medicin 1755–1775. Han var direktör för Hortus Botanicus Leiden 1730–1754, och efterträddes på denna post, liksom på sin professorsstol i botanik, av sin brorson David van Royen. Tre år – 1742, 1758 och 1770 – var Adrian van Royen utsedd till rector magnificus vid Leidens universitet.[2]

van Royen som botaniker

Adriaan van Royen är mest känd för sina arbeten med Sydostasiens flora. Han var kollega med George Clifford III som bodde i Haarlem, var en rik holländsk köpman, direktör för Holländska Ostindiska Kompaniet och en rik källa för frön, levande plantor och herbarieexemplar från stora delar av världen.[3] Adriaan van Royen var också god vän med Linné som besökte Hortus Botanicus flera gånger under sin holländska vistelse, och som också och övertalades av van Royen att bo hos honom i Leiden under sin sista vinter i Holland 1737–1738, när han lämnat Clifford och var på väg till Paris. Linné hjälpte även van Royen med dennes Florae Leydensis Prodromus och många arter i van Royens herbarium är holotyper eller syntyper i Linnés Species plantarum.[4] Adiaans brorson David tog över herbariet, utökade detta och fortsatte korrespondensen med Linné. van Royens herbarium finns nu i Nationaal Herbarium Nederland, som huvudsakligen bevaras i Leiden. van Royens hade också en stor karpologisk samling (samling av frukter och frön); denna studerades av Joseph Gaertner 1778 och bidrog till hans De fructibus et seminibus plantarum (1788 - 1791).

Bland Adriaan van Royens studenter märks Petrus Camper och Nikolaus Joseph von Jacquin.[5]

Släktet Royena Linné (= Diospyros sect. Royena (L.) F.White), i Ebenaceae, Codon royenii L.[6] och Pilosocereus royenii (Linné) Byles & G. D. Rowley[7] är uppkallade efter honom.[8]

Auktorsnamnet Royen kan användas för Adriaan van Royen i samband med ett vetenskapligt namn inom botaniken; se Wikipediaartiklar som länkar till auktorsnamnet.

Florae Leydensis Prodromus

I Florae leydensis prodromus, exhibens plantas quae in Horto academico Lugduno-Batavo aluntur (Leyden 1740) gjorde Adriaan van Royen ett försökt till en naturlig indelning av växtriket. Han delade in detta i 20 klasser (classis), vilka i sin tur var indelade i ordningar (ordo), varunder släkterna med sina arter insorterades. Klasserna sorterades in i en "klassnyckel" (clavis classium) med trädstruktur, ungefär som i en nutida bestämningstabell, på ett tre sidor brett utvik.[9] Nedan, av tekniska skäl, något annorlunda eftergivet (efter klassens namn anges först antalet ordningar, därefter exempel på vad klassen omfattade[10]):

Monokotyledoner (enhjärtbladiga)

Foder hölsterlikt: 1. Palmae – 6 – palmer, kottepalmer, kallaväxter, pepparväxter[11], orkidéer, irisväxter
Foder saknas: 2. Lilia – 4 – liljeväxter, lökväxter, hyacintväxter, amaryllisväxter, tågväxter, svaltingväxter
Foder fjällikt: 3. Gramina – 4 – halvgräs, gräs, igelknoppsväxter, kaveldunsväxter

Polykotyledoner (flerhjärtbladiga)

Foder sambladigt
Med hängen (amento): 4. Amentaceae – 2 – barrväxter, gnetumväxter[12], videväxter, björkväxter, bokväxter m.fl. trädfamiljer, samt vissa korgblommiga[13]
Blomställninig flocklik: 5. Umbelliferae – 4 – flockblommiga, araliaväxter, Phyllis[14]
Ståndare förenade: 6. Compositae – 4 – korgblommiga
Ståndare fria: 7. Aggregatae – 2 – väddväxter, triftväxter, proteaväxter, tropikmandelväxter, Globularia, Jasione[15], Cephalanthus,[16] Lagoecia,[17]
Foder fribladigt
Trerummiga (avser fruktämnet), frön ensamma: 8. Tricoccae – 3 – törelväxter[18], portlakväxter
Annorlunda
Ståndare tydliga
Hylle enkelt eller saknas: 9. Incompletae – 8 – en "slaskhink": mållväxter, slideväxter, almväxter, nateväxter, kransalger[19], Herniaria[20], Alchemilla,[21] Empetrum[22] m.fl.
Med foder- och kronblad. Ståndarsträngar...
...i förhållande[23]...
...fästa på fruktämnet: 10. Fructiflorae – 7 – klockväxter, måreväxter, ljungväxter[24], dunörtsväxter, desmeknoppsväxter, Sanguisorba[25] m.fl.
...fästa vid fodret[26]: 11. Calyciflorae – 5 – rosväxter, kaktusväxter, gurkväxter, vinruteväxter,[27] passionsblommeväxter
...två längre: 12. Ringentes – 2 – lejongapsväxter, kransblommiga växter, tätörtsväxter
...fyra längre: 13. Siliquosae – 2 – korsblommiga, och inget annat!
...förenade till ett: 14. Columniferae – 2 – malvaväxter, näveväxter, och inget annat.
...förenade till två: 15. Leguminosae – 2 – ärtväxter, jordröksväxter, jungfrulinsväxter, Olacaceae
...fria. Jämfört med kronbladens antal...
...lika många eller färre: 16. Oligantherae – 9 – strävbladiga, viveväxter, grobladsväxter, syrenväxter, flenörtsväxter, Ljungväxter[24], potatisväxter, vindeväxter, violväxter m.fl.
...dubbelt så många: 17. Diposantherae – 4 – ljungväxter, nejlikväxter, stenbräckeväxter, fetbladsväxter, vinruteväxter[27] m.fl.
...flera gånger så många: 18. Polyantherae – 2 – ranunkelväxter, resedaväxter, vallmoväxter, johannesörtsväxter m.fl.
Ståndare otydliga
Örtlika: 19. Cryptantherae – 4 – Filices: kärlkryptogamer utom lummerväxter; Musci: mossor och lummerväxter; Algae: alger, levermossor, nålfruktsmossor, lavar och andmatsväxter![28]; Fungi: svampar
Stenlika: 20. Litophyta – 1 – svampdjur[29]

Källor

Referenser

  1. ^ Carl von Linné på Naturhistoriska Riksmuseet.
  2. ^ P.C. Molhuysen, Bronnen tot de geschiedenis der Leidsche universiteit 1574-1811, Haag 1913-, del 5 sid. 227 och 426, samt del 6, sid. 56.
  3. ^ About George Clifford på Natural History Museum.
  4. ^ Enligt Thiesse & Veldkamp kan det röra sig om 2000–3000 typer av betydelse för Linné.
  5. ^ Adriaan van Royen på The Academic Family Tree.
  6. ^ Syst. Nat., ed. 12. 2: 292. 1767 [15-31 Oct 1767] enl. IPNI. Denna art kan ha uppkallats efter både David och Ariaan van Royen.
  7. ^ Cact. Succ. J. Gr. Brit. 19(3): 67. 1957 enl. IPNI
  8. ^ I en del fall är det oklart om det är Adriaan, David eller båda som fått en art uppkallad efter sig. Även Pieter van Royen har fått arter med artnamnet royenii uppkallade efter sig; flera arter från Nya Guinea, t.ex. Hemigraphis royenii Bremek. 1957.
  9. ^ Se Clavius classium i Florae Leydenensis Prodromus].
  10. ^ Bara för att antalet ordningar och antalet exempel är lika, innebär detta ingalunda att ordningarna sammanfaller med dagens familjer eller att de är monofyletiska. Klass 3, Gramina delas t.ex. in i fyra ordningar: 1) Monogyna (ett stift), 2) Digyna, simplicia (två stift, enkla), 3) Digyna, composita (två stift, sammansatta), 4) Diclina (enkönade blommor). Monogyna innefattar halvgräsen utom starrarna (Carex) som i stället förs till Diclina på grund av att de har skilda han- och honblommor - liksom kaveldunsväxterna, igelknoppsväxterna och en del gräs. De båda Digyna innehåller endast gräs. I andra klasser är vissa ordningar monofyletiska, t.ex. orkidéer. Notera att den angivna familjetillhörigheten grundar sig på släktenas familjetillhörighet på senare tid - om det, i boken, i något släkte innefattats en art som förs till en annan familj idag, framgår detta ej.
  11. ^ Av Piperales räknades även ödlesvansväxter hit, däremot ej piprankeväxter som van Royen inlemmade i klass 10, alltså bland "polykotyledonerna".
  12. ^ Ephedra
  13. ^ Ambrosia, Xanthium och Parthenium placeras av van Royen bland "hängeväxterna" i stället för bland de övriga korgblommiga i klass 6.
  14. ^ Tillhör måreväxterna som placerats i bl.a. klass 10.
  15. ^ Jasione, bl.a. monke, tillhör idag de övriga blåklockeväxterna i klass 10.
  16. ^ Tillhör, liksom också det i denna klass placerade släktet Morinda, måreväxterna, som placerats i bl.a. klass 10.
  17. ^ Tillhör de flockblommiga i klass 5.
  18. ^ Släktet Hura placeras dock i klass 9.
  19. ^ Står även med bland algerna i klass 19. Ambivalens eller misstag?
  20. ^ Herniaria, bl.a. knytling, tillhör idag nejlikväxterna i klass 17.
  21. ^ Alchemilla, daggkåpor, tillhör idag rosväxterna i klass 11.
  22. ^ Empetrum, Kråkbär, tillhör ljungväxterna i klass 10 och 16.
  23. ^ Texten säger proportionatis.
  24. ^ [a b] Vaccinium placeras i klass 10, Erica i klass 16 och Empetrum i klass 9.
  25. ^ Sanguisorba tillhör rosväxterna i klass 11.
  26. ^ Texten säger perianthio insertis. Enligt William T. Stearn, Botanical Latin, sid. 480 avsåg Linné och hans samtida fodret exklusive kronan med "perianth"
  27. ^ [a b] Vinruteväxterna har fördelats på två klasser: 11 och 17
  28. ^ Släktet Lemna fördes till "kryptogamerna", men tillhör fanerogamerna. Andmat blommar dock ytterst sällsynt på nordliga breddgrader, så missen kan väl vara förlåtlig?
  29. ^ Att svampdjuren var växter var den allmänna uppfattningen på 1700-talet. Svampdjuren beskrevs som djur först 1826, då Robert Edmond Grant införde Porifera i zoologin.

Externa länkar

Auktoritetsdata