10 mars – Ett riksmöte öppnas i Norrköping. Kung Gustav (Gustav IV Adolf) har kallat till mötet därför att riket har dåliga finanser och för att bli kvitt den parallellmyntfot landet har.[1][2] De kroniskt dåliga finanserna hade förvärrats än mer av missväxt som tvingat fram spannmålsinköp från utlandet, sinande sillfiske, minskad järnexport, kaperier och oro på finansmarknaden.[1][2] Parallellmyntfot innebar här att det fanns två skilda sedelsystem i landet – riksdaler banco och riksdaler riksgälds. Den senare sedelsorten utgjordes av riksgäldsobligationer (lånehandlingar) som i praktiken cirkulerade som sedelmynt. Statens "lånekontor" – riksgälden hade inrättats av Gustav III 1789.[1]
Orsaken till avhoppet var att unga riksdagsmän som friherre Hierta (26 år) ville att adeln skulle driva igenom ett krav på regelbundna riksmöten. Man ogillade kungens rätt att själv bestämma om detta. Adelns talman - lantmarskalk Magnus Fredrik Brahe vek sig dock inför kungens påtryckningar och i vredesmod över detta avsa sig Hierta m fl sitt adelskap.[4]
För att kunna betala statens skulder beslöt riksdagen om lyxskatt och licensavgifter. Socker, puder, vagnar, kortspel,fickur och sällskapshundar drabbades. Riksmötet införde således hundskatt här i landet ffg.[4]
För att bli kvitt parallellmyntfoten (se ovan) beslöt man i Norrköping att en myntrealisation skulle genomföras. Den innebar att riksgäldssedlarna skulle inlösas. Detta realiserades först 1803 och på annat sätt än riksdagen bestämt.[5]