sv %C3%96stlig gr%C3%A5mes

	Östlig gråmes; Status i världen: Livskraftig (lc)
Systematik
Domän	Eukaryoter; Eukaryota
Rike	Djur; Animalia
Stam	Ryggsträngsdjur; Chordata
Understam	Ryggradsdjur; Vertebrata
Klass	Fåglar; Aves
Ordning	Tättingar; Passeriformes
Familj	Mesar; Paridae
Släkte	Gråmesar; Baeolophus
Art	Östlig gråmes; B. bicolor
Vetenskapligt namn
	§ Baeolophus bicolor
Auktor	(Linnaeus, 1766)
Utbredning
Synonymer
	Parus bicolor; Östgråmes;

Östlig gråmes^[2] (Baeolophus bicolor) är en tätting i familjen mesar som förekommer i östra Nordamerika.^[3]

Kännetecken

Utseende

Östlig gråmes är en stor (11,5-14 cm) och grå mes med en kort tofs. Ovansidan är grå, undersidan ljusare och flankerna orangefärgade. I ansiktet syns ett ljust område kring ögat och svart på pannan. Mycket lika svarttofsad gråmes har istället ljus panna men svart på främre delen av tofsen.^[4]

Läten

Sången består av rätt mörka och klara tvåstaviga visslingar: "peter peter peter peter" (svarttofsade gråmesens sång är snabbare, med fler och enstaviga toner). Bland lätena hörs en serie nasala ilskna toner, ofta föregångna av mycket ljusa och tunna, återgivna i engelsk litteratur som "ti ti ti siii zhree zhree zhree".^[4]

Utbredning och systematik

Arten förekommer i östra Nordamerika, från sydcentrala Kanada (Ontario) till östra USA (sydöstra Minnesota österut till södra Maine och söderut till centrala och östra Texas och södra Florida).^[3]^[5] Tidigare behandlades svarttofsad gråmes som en underart till östlig gråmes. Den behandlas som monotypisk, det vill säga att den inte delas in i några underarter.

Släktestillhörighet

Tidigare inkluderades arterna i Baeolophus i släktet Parus men efter jämförande genetiska och morfologiska studier^[6] behandlar idag de flesta auktoriteter Baeolophus som ett distinkt släkte.

Levnadssätt

Östlig gråmes är vanlig och vida spridd i uppvuxen lövskog. Den ses i par eller smågrupper på jakt efter insekter och frön. Fågeln häckar från slutet av mars till mitten av juni, ibland med två kullar. Den bildar par för livet och är monogama, men ytterligare fåglar har noterats bistå med matningen.^[4]^[5]

Status och hot

Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population, och tros öka i antal.^[1] Utifrån dessa kriterier kategoriserar IUCN arten som livskraftig (LC).^[1]

Namn

På svenska har arten även kallats östlig gråmes.

Referenser

^ [a b c] Birdlife International 2012 Baeolophus bicolor Från: IUCN 2014. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2014.3 www.iucnredlist.org. Läst 20 februari 2015.
^ ”Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter – februari 2023”. BirdLife Sverige. https://birdlife.se/tk/svenska-namn-pa-varldens-faglar/. Läst 22 februari 2023.
^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2014) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 6.9 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2015-02-01
^ [a b c] Sibley, David Allen (2003). The Sibley Field Guide to Birds of Eastern North America. Alfred A. Knopf, New York. sid. 299. ISBN 0-679-45120-X
^ [a b] Gosler, A. & Clement, P. (2020). Tufted Titmouse (Baeolophus bicolor). I: del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. (hämtad från https://www.hbw.com/node/59883 8 april 2020).
^ Gill, F.B., B. Slikas, and F.H. Sheldon (2005), Phylogeny of titmice (Paridae): II. Species relationships based on sequences of the mitochondrial cytochrome-b gene, Auk 122, 121-143.

Externa länkar

Wikimedia Commons har media som rör östlig gråmes.
Bilder & media
Wikispecies har information om Baeolophus bicolor.
Artförteckning
Läten på xeno-canto.org

[IUCN-1] [a b c] Birdlife International 2012 Baeolophus bicolor Från: IUCN 2014. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2014.3 www.iucnredlist.org. Läst 20 februari 2015.

[BLS-2] ”Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter – februari 2023”. BirdLife Sverige. https://birdlife.se/tk/svenska-namn-pa-varldens-faglar/. Läst 22 februari 2023.

[CC-3] [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2014) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 6.9 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2015-02-01

[Sibley-4] [a b c] Sibley, David Allen (2003). The Sibley Field Guide to Birds of Eastern North America. Alfred A. Knopf, New York. sid. 299. ISBN 0-679-45120-X

[hbw-5] [a b] Gosler, A. & Clement, P. (2020). Tufted Titmouse (Baeolophus bicolor). I: del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. (hämtad från https://www.hbw.com/node/59883 8 april 2020).

[Gill-6] Gill, F.B., B. Slikas, and F.H. Sheldon (2005), Phylogeny of titmice (Paridae): II. Species relationships based on sequences of the mitochondrial cytochrome-b gene, Auk 122, 121-143.

[1]

[2]

[3]

[4]

[5]

[6]