Området var före industrialiseringens genombrott under 1800-talet en isolerad trakt med liten befolkning och tidsödande restider mot omvärlden på grund av naturen med många vikar och berg. Ökad efterfrågan på timmer till husbyggen, pitprops för att staga upp gruvgångar och järnvägssyllar skapade en snabb utveckling årtiondena kring 1900. Ångfartyg, telegraf och järnväg band samman Ådalen både inom och utom regionen. Efter en snabb tillväxt inom sågverksindustrin kom massaindustrins genombrott.
Från mellankrigstiden och framåt har genom rationaliseringar antalet sågverks- och massaanläggningar minskat, liksom antalet arbetstillfällen. Detta har påverkat befolkningsutvecklingen i området i negativ riktning.
Ådalen har två kända broar, Högakustenbron och Sandöbron.[1] Högakustenbron, eller Vedabron som den även kallas, korsar Ådalen nära älvmynningen. Längre västerut ligger Sandöbron, där E4 gick innan Högakustenbron byggdes.
Ahlgren Boel, red (1984). Framtiden i Ådalen: rapport. Ådalenkommitténs publikationsserie, 99-0346807-5. Bjästa: CeWe-förl. Libris7647045. ISBN 91-7542-134-8
Andersson, Johanna (2007). Vandringsstaven har alltid följt mig: en arbetarkvinna från Ådalen berättar. Murbruk förlags historiska småskrifter. Lund: Murbruk. Libris10310537. ISBN 978-91-976360-1-8
Boström Gunnel, Grundberg Leif, Puktörne Tommy, red (2005). Stora Ådalen: kulturmiljön och dess glömda förflutna : Styresholmsprojektet - en monografi. Arkiv för norrländsk hembygdsforskning, 0348-9620 ; 27. Härnösand: Länsmuseet Västernorrland. Libris9976311. ISBN 91-85222-05-4 (inbunden)