Världsmästerskapet i ishockey 1977 var det 44:e världsmästerskapet i ishockey, arrangerat av IIHF, och matcherna europeiska lag emellan gällde samtidigt som det 55:e Europamästerskapet i ishockey. Mästerskapet avgjordes i tre divisioner som A-, B-, och C-VM. De tre turneringarna avgjordes som följer:
Det var 24 lag anmälda till mästerskapet – det hittills högsta antalet deltagande lag. Kanada var tillbaka för första gången sen 1969 efter sin sjuåriga bojkott i samband med Kanadabråket 1970, och Spanien deltog för första gången i ishockey-VM. De åtta bästa lagen spelade om A-VM, de nio nästbsta lagen spelade om B-VM och de sista sju lagen spelade C-VM.
A-VM blev ett av de mest spännande någonsin. Sovjetunionen inledde turneringen storstilat med storsegrar i den inledande omgången mot två av de andra toppfavoriterna Tjeckoslovakien (6-1) och Kanada (11-1), men i den sista inledande matchen blev det ett sensationellt 5-1-nederlag mot Sverige. I mästerskapsomgången vann det sovjetiska laget endast en av tre matcher och slutade överraskande med att bara vinna bronsmedalj. I mästerskapets sista match kunde Sovjetunionen ha säkrat en guldmedalj genom en seger över Sverige, men återigen lyckades svenskarna besegra sovjeterna - denna gång med 3-1. Stor matchvinnare i Sveriges Tre Kronor var Göran Högosta, målvakten som genom dessa matcher blev uttagen i VM:s All Star Team. I 3-1-vinsten gjorde Roland Eriksson alla tre målen, ett hat trick, mot den legendariske sovjetiske målvakten Vladislav Tretiak.
Svenskarna, som efter den inledande segern över Sovjetunionen, tog över favoritskapet, förlorade dock, liksom Sovjet, två av tre matcher i mästerskapsomgången. Det blev 0-7 mot Kanada och 1-2 mot Tjeckoslovakien, medan den enda segern kom som nämnts i den sista matchen mot Sovjetunionen. Svenskarna lyckades därför endast att erövra silvermedaljerna. I stället drog Tjeckoslovakien fördel av de två favoritlagens nederlag i mästerskapsomgången och vann VM-titeln trots ett 8-2 nederlag mot Kanada i deras sista match.
Det var Tjeckoslovakiens femte VM-titel och fjortonde EM-titel, men konkurrensen var denna gång knivskarp. Tjeckoslovakien slutade på 15 poäng – bara en poäng före Sverige och Sovjetunionen och bara två poäng före Kanada.
A-VM
Spelformen för A-VM var den samma som året innan. Efter en inledande omgång, där de åtta lagen spelade alla-mot-alla, fortsatte de fyra bäst placerade lagen i mästerskapsomgången för att avgöra placeringarna 1 till 4, medan de fyra övriga lagen spelade vidare i nedflyttningsomgången om placeringarna 5 till 8. Poängen och målskillnaden från den inledande omgången flyttades med till respektive mästerskaps- och nedflyttningsomgången.
De fyra sämst placerade lagen från den inledande omgången spelade alla-mot-alla för undvika nedflyttning till B-gruppen. De intjänade poängen och gjorda mål i den inledande omgången fördes med till nedflyttningsomgången.
De fyra bäst placerade legen från den inledande omgången spelade alla-mot-alla om världsmästerskapet och placeringarna 1 till 4. De intjänade poängen och gjorda mål i den inledande omgången fördes med till mästerskapsomgången.
B-världsmästerskapet spelades i Tokyo, Japan. De nio lagen spelade om en uppflyttningsplats till A-VM 1978 och för att undvika de två nedflyttningsplatserna till C-VM 1978.
Som det bäst placerade laget vid B-VM kvalificerade Östtyskland sig till A-VM 1978. Rumänien flyttades ned från A-gruppen.
Nummer åtta och nio, Nederländerna och Österrike, flyttades ned till C-gruppen till VM 1978. Upp från C-gruppen kom endast ett lag, Italien. Därmed blev B-gruppen reducerat från nio till åtta lag.
Vinnaren av C-VM, Italien, flyttades upp till B-gruppen till VM 1978. Nederländerna och Österrike, som slutade som åtta och nia i B-gruppen, flyttades ned till C-gruppen.