Prins Gustaf fick liksom sina bröder, en vårdad uppfostran på Stockholms slott, ledd av olika informatorer, utsedda av deras mor kronprinsessan Josefina. Han blev liksom sina syskon uppfostrad under överinseende av grevinnan Christina Ulrika Taube. Därefter studerade prinsen tillsammans med sina bröder Carl och Oscar vid Uppsala universitet, och man hade då sin bostad i det så kallade Prinshuset. Han gjorde också kariär inom det militära. Han började som volontär i Livregementets dragoner och bleb utnämnd underlöjtnant 1845 och blev till sist överstelöjtnant 1850. Han komponerade en marsch "Dragonmarschen" när han var 16 år gammal.[1] 1850 tilldelades prins Gustaf Stjernsunds slott utanför Askersund som sommarresidens, men hann knappt inreda det färdigt innan han avled.
Prins Gustaf fick hedersnamnet Sångarprinsen, och är den hittills största musikbegåvningen inom ätten Bernadotte. Han studerade musik för kompositören Adolf Fredrik Lindblad och blev en utmärkt pianist och sångare. Gustaf och hans bror Oscar(II) studerade också under operasångaren Isak Albert Berg.[1] Han gjorde sig också känd som kompositör (under pseudonymen "G*****"), och mer än 50 av hans kompositioner finns bevarade: marscher, romanser och visor. Två av hans tonsättningar för manskör sjungs ofta än idag, Studentsången ("Sjungom studentens lyckliga dag") och Vårsång ("Glad såsom fågeln i morgonstunden"), båda till text av Herman Sätherberg. En tredje, Kälkbackssång, framförs av tradition en gång per år på Ultuna. Han sjöng själv ofta romanser och manskvartett med sina bröder och inbjudna studenter under prinsarnas studenttid vid Uppsala universitet, och enligt samtida vittnen hade han en mycket vacker och lyrisk tenor. En inte lika uppmärksammad sida av prinsen liv är hans djupa religiösa intresse, som ökade alltmer under åren. Som 23-åring skrev han en andlig komposition som sedan användes som koral för psalm 451, ”Mina levnadstimmar stupa” i den Wallinska psalmboken. Tonsättaren Karl-Erik Svedlund har i sin bok De sågo himlen öppen gett ett porträtt av prins Gustaf, hans utveckling, kristna tro och musikskapande, liksom den påverkan som friherrinnan Josephine Hamilton (av släkten Hamilton) hade för prinsen och hans utveckling.[2]
Prins Gustaf avled av tyfoidfeber på Kungliga slottet i Kristiania och jordfästes där i slottskapellet. Norska ångkorvetten Nidaros förde därefter kistan till Stockholm för gravsättning i Riddarholmskyrkan.[3]
I kryptan under det Bernadotteska gravkoret i Riddarholmskyrkan vilar Gustafs stoft liksom systerns och ett flertal nära släktingars; kungarna och drottningarna gravsattes i koret ovanför.
Sorgmarsch mig sjelf tillegnad, 1850. Spelades av Stockholms garnisons musikkårer, då hans stoft den 14 oktober 1852 fördes från korvetten Nidaros till Riddarholmskyrkan.
_1852.jpg)
_c_1850.jpg)
