Olli V. Lounasmaa

Olli V. Lounasmaa
Född20 augusti 1930[1]
Åbo
Död27 december 2002[1] (72 år)
Goa, Indien
BegravdMånsas urnlund
Medborgare iFinland
Utbildad vidOxfords universitet
Helsingfors universitet,
SysselsättningFysiker, universitetslärare
ArbetsgivareTekniska högskolan i Helsingfors
Argonne National Laboratory (1960–1964)
FöräldrarJudge Aarno Viktor Rafael Lounasmaa[2]
Baroness Maj Inki von Hellens[2]
Utmärkelser
Fritz London Memorial Prize (1984)[3]
Medlem av American Physical Society (1986)
Körberpriset för europeisk vetenskap (1987)
Årets professor (1990)
Kommendörstecknet av I klass av Finlands Vita Ros’ orden (1992)[4]
Humboldtpriset (1993)
PL Kapitza Gold Medal (1994)
Riddare av Akademiska palmen[5]
Hedersdoktor vid Helsingfors universitet
Kommendörstecknet av Finlands Lejons orden[5]
Hedersdoktor
Redigera Wikidata

Olli Viktor Lounasmaa, född 20 augusti 1930 i Åbo, död 27 december 2002 i Goa, Indien, var en finländsk fysiker.

Lounasmaa blev filosofie doktor vid universitetet i Oxford 1958, var 1965–69 professor i teknisk fysik vid Tekniska högskolan i Helsingfors och 1970–96 forskarprofessor/akademiprofessor vid Finlands Akademi. Han grundade och var 1973–95 chef för Tekniska högskolans köldlaboratorium som under hans ledning gjorde stora framsteg inom forskningen om supraflytande helium-3 och vissa metallers kärnmagnetism. I början av 1980-talet började han ägna sig åt forskning om hjärnan, så kallad magnetoencefalografi (MEG) och utvecklade detektorer för studier av människans hjärnfunktioner. Han var hedersdoktor vid Tekniska högskolan i Helsingfors, Tammerfors tekniska högskola och Helsingfors universitet, både vid filosofiska och medicinska fakulteterna samt tilldelades akademikers titel 1997.

Källor

  1. ^ [a b] Bibliothèque nationale de France, BnF Catalogue général : öppen dataplattform, id-nummer i Frankrikes nationalbiblioteks katalog: 12937134w, läst: 10 oktober 2015.[källa från Wikidata]
  2. ^ [a b] Leo van de Pas, Genealogics, 2003, läs online och läs online.[källa från Wikidata]
  3. ^ läs online, iupap.org .[källa från Wikidata]
  4. ^ läs online, ritarikunnat.fi , läst: 9 oktober 2023.[källa från Wikidata]
  5. ^ [a b] Matti Klinge (red.), Kansallisbiografia, Finska litteratursällskapet och Finska historiska samfundet, Finlands nationalbiografi-ID: 8376.[källa från Wikidata]
Auktoritetsdata