Louis-Ferdinand Céline

Louis-Ferdinand Céline
FöddLouis-Ferdinand Destouches[1]
27 maj 1894[2][3][4]
Courbevoie, Hauts-de-Seine, Frankrike
Död1 juli 1961[2][3][4] (67 år)
Meudon, Hauts-de-Seine, Frankrike
Begravdcimetière des Longs-Réages
Andra namnLouis-Ferdinand Céline
Medborgare iFrankrike[5]
Utbildad viduniversitetet i Rennes
SysselsättningLäkarförfattare, författare[6][7], militär
ArbetsgivareNationernas förbund
Noterbara verkResa till nattens ände, Död på krita, Från slott till slott och Kasperligan
MakaÉdith Follet
(g. 1919–1926, skilsmässa)
Elizabeth Craig
(g. 1926–1933, skilsmässa)[8]
Lucette Destouches
(g. 1935–1961, makas/makes död)
PartnerLucienne Delforge
FöräldrarFernand Destouches
Utmärkelser
Prix Renaudot (1932)[9]
Croix de guerre 1914–1918
Médaille militaire
Namnteckning
Redigera Wikidata

Louis-Ferdinand Céline, egentligen Louis Ferdinand Auguste Destouches, född 27 maj 1894 i Courbevoie, Hauts-de-Seine, död 1 juli 1961 i Meudon, Hauts-de-Seine, var en fransk författare och läkare.[10]

Céline är bland annat känd för sin banbrytande roman Voyage au bout de la nuit (Resa till nattens ände), en mörk och cynisk skildring av krig och mänskligt lidande. Han blev senare kontroversiell på grund av sina antisemitiska pamfletter och sitt samröre med nazisterna under andra världskriget.[11]

Biografi

Louis Ferdinand Destouches växte upp under fattiga förhållanden utanför Paris. Under första världskriget blev han något av en nationalhjälte, då han sårades och förklarades invalid till 75 procent, och kunde efter tjänstgöringen utbilda sig till läkare. Han kom att arbeta i kommunens tjänst som chef för polikliniken i Clichy, en förstad norr om Paris. Författarnamnet kommer av moderns flicknamn.

Under en period strax före andra världskriget författade han antisemitisk propaganda, Bagatelle pour un massacre (1937) och l'École des cadavres (1938). Skrifterna väckte en våldsam indignation. Céline fick lämna sin post som chef för polikliniken i Clichy, han stämdes för ärekränkning och l'École des cadavres förbjöds. Céline med familj flydde efter kriget till Danmark där han i december 1945 fängslades för detta. Han tillbringade 14 månader i fängslat förvar. 1950 dömdes han av de franska domstolarna till ett års fängelse, böter, samt förlust av sina medborgerliga rättigheter. Efter påtryckningar kom han 1951 i åtnjutande av den allmänna amnesti som utlystes 1947, och kunde i juni 1951 återvända till Frankrike.

Efter kriget beklagade sig Céline över att hans rykte smutsats ner av hans antisemitism och samarbete med de tyska ockupanterna.[12] Han skulle dock aldrig ångra eller ta avstånd från sina antisemitiska uttalanden, utan kom istället att förneka Förintelsen.

Céline tillbringade sina sista år i Meudon i Paris. Han fortsatte att skriva och avslutade ett andra utkast till sin sista roman, Rigodon, den 30 juni 1961. Följande dag dog han i sitt hem av ett brustet aneurysm.

Författarskap

Céline s författarskap är mycket säreget för sin tids stränga estetiska normer. Romanerna uttrycker författarens egenartade och subjektiva världsbild och alienation. Romanen Resa till nattens ände (Voyage au bout de la nuit, 1932) väckte ett formidabelt uppseende. Céline betraktades som klar favorit till Goncourtpriset, men fick sedermera nöja sig med Renaudotpriset. Céline blev över en natt en ryktbar författare.

Som romanförnyare och idéförfattare har han utövat påverkan på Samuel Beckett, Jean-Paul Sartre, Henry Miller och Charles Bukowski. Även svenska författare, såsom Sture Dahlström, har låtit sig inspireras.

Svenska röster om Resa till nattens ände: Bengt Holmqvist (Dagens Nyheter): "Ett mästerverk i fransk romankonst, kanske det största efter Proust". Bengt Söderbergh (Expressen): "En av de största och oumbärligaste romanerna om det första världskriget och den närmaste efterkrigstiden […] Céline kom till språket med en farligare helvetesmaskin än surrealisterna; efteråt kändes det för många omöjligt att skriva romaner på samma sätt som före Céline".

Bibliografi

  • Voyage au bout de la nuit (1932)
  • Mort à credit (1936)
  • Bagatelle pour un massacre (1937)
  • Guignol's band (1944)
  • Casse-pipe (1949)
  • Féerie pour une autre fois (1952)
  • Normance (Féerie II) (1954)
  • D'un château l'autre (1957)
  • Nord (1960)
  • Guignol's band II (Le Pont de Londres) (1964)
  • Rigodon (postumt 1969)

Referenser

  1. ^ födelseattest, läs online.[källa från Wikidata]
  2. ^ [a b] Internet Movie Database, IMDb-ID: nm1563053co0047972, läst: 13 augusti 2015.[källa från Wikidata]
  3. ^ [a b] SNAC, SNAC Ark-ID: w6vd73sx, läs online, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  4. ^ [a b] Encyclopædia Britannica, Encyclopædia Britannica Online-ID: biography/Louis-Ferdinand-Celinetopic/Britannica-Online, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  5. ^ RKDartists, RKDartists-ID: 414769, läs online, läst: 25 juni 2020.[källa från Wikidata]
  6. ^ Archive of Fine Arts, abART person-ID: 16411, läs online, läst: 1 april 2021.[källa från Wikidata]
  7. ^ Louis-Ferdinand Celine | Open Library (på engelska), läs online, läst: 14 september 2023.[källa från Wikidata]
  8. ^ läs online, data.bnf.fr .[källa från Wikidata]
  9. ^ läs online, www.lefigaro.fr .[källa från Wikidata]
  10. ^ ”Louis-Ferdinand Céline”. ne.se. https://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/louis-ferdinand-celine. Läst 4 januari 2019. 
  11. ^ ”A troll avant la lettre” (på amerikansk engelska). DRB. https://drb.ie/articles/a-troll-avant-la-lettre/. Läst 5 oktober 2024. 
  12. ^ Olle Svenning är journalist och författare (4 oktober 2024). ”Olle Svenning: Varför påstår Norstedts att Céline ”tragiskt nog” anklagades för antisemitism, när han var besatt av sitt judehat?”. DN.se. https://www.dn.se/kultur/olle-svenning-varfor-pastar-norstedts-att-celine-tragiskt-nog-anklagades-for-antisemitism-nar-han/. Läst 5 oktober 2024. 
Auktoritetsdata