Kepler-9

Kepler-9
Observationsdata Epok: J2000.0
Stjärnbild	Lyran[1]
Rektascension	19^t 02^m 17,7544^s[2]
Deklination	+38° 24′ 03,177 ″[2]
Skenbar magnitud (${\displaystyle V}$)	13,9[3]
Stjärntyp
Spektraltyp	G2 V[4]
Variabeltyp	Planetpassage-variabel
Astrometri
Radialhastighet (${\displaystyle R_{v}}$)	+3,09[4] km/s
Egenrörelse (µ)	RA: +2,491 ± 0,028[2] mas/år Dek.: -14,713 ± 0,032[2] mas/år
Parallax (${\displaystyle \pi }$)	1,5629 ± 0,0170[2]
Avstånd	2 090 ± 20 lå (640 ± 7 pc)
Detaljer
Massa	1,022 ^+0,029−0,039[5] M☉
Radie	0,958 ± 0,020[5] R☉
Temperatur	5 774 ± 60[5] K
Metallicitet	+0,05 ± 0,07[5]
Vinkelhastighet	2,74 ± 0,40[6] km/s
Ålder	2,0 ^+2,0−1,3 [5] miljarder år
Andra beteckningar
UCAC2 45196254, KIC 3323887, 2MASS J19021775+3824032, SDSS J190217.75+382403.1, UCAC3 257-142244, UCAC4 643-065464, Gaia DR3 2099925719951103872, Gaia DR2 2099925719951103872[4][7]

Kepler-9 är en ensam stjärna belägen i den mellersta delen av stjärnbilden Lyran. Den har en skenbar magnitud av ca 13,9[3] och kräver ett kraftfullt teleskop för att kunna observeras. Baserat på parallax enligt Gaia Data Release 2 på ca 1,56 mas,[2] beräknas den befinna sig på ett avstånd på ca 2 090 ljusår (ca 640 parsek) från solen. Den rör sig bort från solen med en heliocentrisk radialhastighet på ca 3 km/s.[4]

Observationer

Kepler-9 fick sitt namn för att det var platsen för det åttonde planetsystemet som upptäcktes av NASA-ledda Kepler-uppdraget, ett projekt som syftar till att upptäcka jordliknande planeter som passerar framför dess värdstjärna sett från jorden. Kepler-9 identifierades som ett multipanetärt system genom observation av betydande variationer i tidsintervallen vid vilka Kepler-9 transiterades.[8] Kepler-9 var det första multipanetära systemet som upptäckts med hjälp av transitmetoden. Det är också det första planetsystem där transiterande planeter bekräftades genom transittidsvariationsmetoden, vilket gör det möjligt att beräkna planeternas massa.[9] Upptäckten av planeterna tillkännagavs den 26 augusti 2010.[8]

Ljuskurvor för de transiterande planeterna i Kepler-9.

Egenskaper

Kepler-9 är en solliknande gul till vit stjärna i huvudserien av spektralklass G2 V.[4] Den har en massa som är ca 1,02[5] solmassa, en radie som är ca 0,96[5] solradie och har en effektiv temperatur av ca 5 800 K.[5]

En konstnärs intryck av Kepler-9, inklusive planeterna Kepler-9b och c

Planetsystem

Det finns tre bekräftade exoplaneter, alla i direkt omloppsbana. De två yttre planeterna, Kepler-9b (den inre) och Kepler-9c (den yttre), är gasjättar med låg densitet som har 25 respektive 17 procent av Jupiters massa och runt 80 procent av Jupiters radie. Båda planeterna har en densitet som är mindre än vatten, liknande Saturnus. Den innersta planeten, Kepler-9d, är en superjord med en radie som är 1,64 gånger jordens[10][11] och kretsar kring stjärnan med en omloppsperiod av 1,6 dygn. Det uppskattas att det finns 0,59 procent risk att upptäckterna är falska.[11]

Från Kepler-9d (närmast stjärnan) till Kepler-9b (näst efter stjärnan) är förhållandet mellan deras banor 1:12. Emellertid är förhållandet mellan omloppsbanorna för de två yttre planeterna 1:2, ett förhållande som kallas medelrörelseresonans. Kepler-9b och Kepler-9c är de första transitplaneterna som upptäckts i en sådan omloppskonfiguration.[12] Resonansen gör att omloppshastigheterna för varje planet förändras, och får därmed transittiderna för de två planeterna att svänga. Perioden för Kepler-9b ökar med 4 minuter per omlopp, medan den för Kepler-9c minskar med 39 minuter per omlopp. Dessa omloppsförändringar gjorde det möjligt att uppskatta planeternas massa (en parameter som normalt inte kan erhållas via transitmetoden) med hjälp av en dynamisk modell. Massuppskattningarna förfinades ytterligare med hjälp av mätningar av radiella hastighet med HIRES-instrumentet på Keck 1-teleskopet.[12][13]

Kepler-9b och 9c tros ha bildats bortom "frostlinjen" och sedan ha migrerat inåt på grund av interaktioner med resterna av den stjärnans omgivande stoftskiva. De antas ha fångats in i omloppsresonans under denna migration.[12]

År 2021 fann man att omloppsplanet för Kepler-9b och Kepler-9c långsamt förändras, troligen under gravitationsinflytande från den extra jätteplaneten.[14]

Kepler-8 solsystem[10][11]

Planet	Massa	Halv storaxel (AE)	Siderisk omloppstid (d)	Excentricitet	Inklination	Radie
d	-	0,02730 ± 0,00042	3,5225	0	-	1,64 ± 0,14 R🜨
b	44,71 ± 0,24 M🜨	0,14276088 ± 0,00000014	3,5225	006378 ± 0,00040	88,936 ± 0,030°	8,252 ± 0,094 R🜨
c	30,79 ± 0,17 M🜨	0,22889876 ± 0,00000053	3,5225	0067990 ± 0,000068	89,180 ± 0,015°	8,077 ± 0,092 R🜨

Se även

• Lista över exoplaneter
• Keplerteleskopet

Referenser

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Kepler-9, 14 maj 2023..

Noter

1. Roman, Nancy G. (1987). "Identification of a Constellation From a Position". Publications of the Astronomical Society of the Pacific. 99 (617): 695–699. Bibcode:1987PASP...99..695R. doi:10.1086/132034. Vizier query form
2. ^ [ ] Brown, A. G. A.; et al. (Gaia collaboration) (August 2018). "Gaia Data Release 2: Summary of the contents and survey properties". Astronomy & Astrophysics. 616. A1. arXiv:1804.09365. Bibcode:2018A&A...616A...1G. doi:10.1051/0004-6361/201833051. Gaia Data Release 2 catalog entry
3. ^ [ ] "Planet Kepler-9 b". The Extrasolar Planets Encyclopaedia. Hämtad 19 december 2017.
4. ^ [ ] Kepler-9 (unistra.fr). Hämtad 2023-07-24.
5. ^ [ ] Borsato, L.; et al. (2019). "HARPS-N radial velocities confirm the low densities of the Kepler-9 planets". Monthly Notices of the Royal Astronomical Society. 484 (3): 3233–3243. arXiv:1901.05471. Bibcode:2019MNRAS.484.3233B. doi:10.1093/mnras/stz181. S2CID 85454312.
6. Wang, Songhu; et al. (2018). "Stellar Spin–Orbit Alignment for Kepler-9, a Multi-transiting Planetary System with Two Outer Planets Near 2:1 Resonance". The Astronomical Journal. 155 (2). 70. arXiv:1712.06409. Bibcode:2018AJ....155...70W. doi:10.3847/1538-3881/aaa2fb.
7. "Kepler-9". SIMBAD. Centre de données astronomiques de Strasbourg. Hämtad 2019-11-29.
8. ^ [ ] "NASA's Kepler Mission Discovers Two Planets Transiting Same Star" (Press release). Pasadena, California: Jet Propulsion Laboratory. 2010-08-26. Hämtad 2019-11-28.
9. Nancy Atkinson (26 August 2010). "Kepler Discovers Multi-Planet System". Universe Today. Hämtad 13 januari 2011.
10. ^ [ ] Freudenthal, J.; et al. (2018). "Kepler Object of Interest Network. II. Photodynamical modelling of Kepler-9 over 8 years of transit observations". Astronomy and Astrophysics. 618. A41. arXiv:1807.00007. Bibcode:2018A&A...618A..41F. doi:10.1051/0004-6361/201833436.
11. ^ [ ] Torres, Guillermo; et al. (2011). "Modeling Kepler Transit Light Curves as False Positives: Rejection of Blend Scenarios for Kepler-9, and Validation of Kepler-9 d, A Super-earth-size Planet in a Multiple System". The Astrophysical Journal. 727 (1). 24. arXiv:1008.4393. Bibcode:2011ApJ...727...24T. doi:10.1088/0004-637X/727/1/24.
12. ^ [ ] Holman, M. J.; et al. (2010). "Kepler-9: A System of Multiple Planets Transiting a Sun-Like Star, Confirmed by Timing Variations" (PDF). Science. 330 (6000): 51–54. Bibcode:2010Sci...330...51H. doi:10.1126/science.1195778. PMID 20798283. S2CID 8141085.
13. Alexander, Amir (2010-08-27). "From the Ground and from Space, New Planetary Systems Unveiled". Planetary Society web site. The Planetary Society. Archived from the original on 2010-09-01. Retrieved 2010-08-27.
14. Shahaf, Sahar; Mazeh, Tsevi; Zucker, Shay; Fabrycky, Daniel (2021), "Systematic search for long-term transit duration changes in Kepler transiting planets", Monthly Notices of the Royal Astronomical Society, 505: 1293–1310, arXiv:2105.04318, doi:10.1093/mnras/stab1359

Externa länkar

• https://www.universeguide.com/star/122202/kepler9. Hämtad 2023-07-24.
• Keith Cooper (26 August 2010). "Kepler finds first double planet transiting system", Astronomy Now. Accessed 7 September 2010.