|
Belknap-klass
Belknap-klass är en klass robotkryssare tillverkade för USA:s flotta på 1960-talet. Ursprungligen klassificerade som ”destroyer leaders” (DLG) men omklassades till kryssare (CG) 1975. De moderniserades på 1980-talet och togs ur tjänst på 1990-talet. UtvecklingI likhet med den föregående Leahy-klassen var Belknap-klassen konstruerade för att skydda hangarfartyg och sjöstridsgrupper från flyganfall. Leahy-klassens största nackdel var att den saknade sjöartilleri vilket gjorde den sårbar i ytstrid och inte kunde användas för beskjutning av landmål. I Belknap-klassen korrigerades detta genom att en 127 mm kanon ersatte den aktre robotlavetten och att den förliga robotlavetten i gengäld fick 50% större magasin och högre eldhastighet. En annan fördel var att den nya robotlavetten även kunde avfyra ASROC-robotar vilket gjorde att det inte längre behövdes ett separat robotsystem för ubåtsjaktrobotar. Det sista fartyget i klassen, USS Truxtun, genomgick omfattande modifieringar redan på stapelbädden. Bland annat byttes de konventionella oljeeldade ångpannorna ut mot två stycken D2G tryckvattenreaktorer och hon blev därmed USA:s fjärde atomdrivna stridsfartyg. För att få plats med reaktorerna och tillhörande kringsystem förlängdes skrovet med fem meter. Även beväpningen ändrades så att kanonen och robotlavetten bytte plats. Robotmagasinet kunde därmed inrymmas under helikopterdäck. Ursprungligen konstruerades Belknap-klassen med två stycken 76 mm allmålskanoner. Dessa var dock omoderna redan när fartygen byggdes och de byttes ut mot Harpoon-robotar och Phalanx-kanoner i ett moderniseringsprogram på 1980-talet. I samma moderniseringsprogram byttes även Terrier-robotarna ut mot modernare Standard-robotar och modernare radar installerades.[1][2] _underway_on_1_July_1987_(6417545).jpg) Fartyg i klassenUSS Belknap (CG-26)Påbörjad: 5 februari 1962, Sjösatt: 20 juli 1963, Tagen i tjänst: 7 november 1964, Avrustad: 15 februari 1995, Sänkt som skjutmål 24 september 1998 Efter ombyggnaden tjänstgjorde hon som flaggskepp för sjätte flottan i Medelhavet. I december 1989 inkvarterades USA:s president George H.W. Bush med entourage ombord på Belknap under Maltamötet med Michail Gorbatjov. Belknap genomgick inte samma moderniseringsprogram som övriga fartyg i klassen. Hon avrustades 15 februari 1995 och sänktes som skjutmål 24 september 1998.[3] USS Josephus Daniels (CG-27)Påbörjad: 23 april 1962, Sjösatt: 2 december 1963, Tagen i tjänst: 8 maj 1965, Avrustad: 21 januari 1994, Skrotad i november 1999 USS Wainwright (CG-28)Påbörjad: 2 juli 1962, Sjösatt: 25 april 1965, Tagen i tjänst: 8 januari 1966, Avrustad: 15 november 1993, Sänkt som skjutmål 11 juni 2002 Efter Vietnamkrigets slut tjänstgjorde hon i Atlanten och Medelhavet. Bland annat eskorterade hon USS Guam under konceptutprovningen för Sea Control Ship. Jaktledare ombord på Wainwright kunde dirigera Guams Harrier-flygplan att möta de sovjetiska Tu-95RTs som regelmässigt spanade efter amerikanska stridsfartyg i Nordatlanten. I april 1988 deltog Wainwright i operation Praying Mantis i Persiska viken där hon tillsammans med fregatterna USS Simpson och USS Bagley sänkte den iranska patrullbåten IS Joshan. Wainwright avrustades 15 november 1993 och låg nästan ett decennium i malpåse innan hon sänktes som skjutmål 11 juni 2002.[5] USS Jouett (CG-29)Påbörjad: 25 september 1962, Sjösatt: 30 juni 1964, Tagen i tjänst: 3 december 1966, Avrustad: 28 januari 1994, Sänkt som skjutmål 10 augusti 2007 USS Horne (CG-30)Påbörjad: 12 december 1962, Sjösatt: 30 oktober 1964, Tagen i tjänst: 15 april 1967, Avrustad: 4 february 1994, Sänkt som skjutmål 29 juni 2008 _underway_in_the_Pacific_Ocean_on_29_June_1983_(6391133).jpg) År 1968 avlöpte Horne på sin första av totalt fyra missioner till Vietnam. Hon tjänstgjorde både som hangarfartygseskort vid Yankee station och i Tonkinbukten för att övervaka Nordvietnams luftrum. Vid ett tillfälle genomförde hennes helikopter en dramatisk räddning av en nedskjuten amerikansk pilot vid den nordvietnamesiska kusten.[6] År 1978 genomförde hon en långresa runt Stilla havet och besökte totalt femton olika länder. År 1981 var hon i Persiska viken vid upplösningen av Gisslankrisen i Iran. Under operation Desert Storm var hon återigen i Persiska viken. Som det nordligaste fartyget dirigerade jaktledare ombord på Horne över 570 flygplan. Efter kriget då Iraks flotta avslöjade var deras minfält var belägna visade det sig att Horne hade seglat rakt igenom flera av dem. Under hösten 1992 patrullerade hon Karibien i jakt på narkotikasmugglare. Sin sista kryssning genomförde hon vintern 1992–1993 utanför Somalias kust då hon deltog i Unified Task Force. Den 4 februari 1994 avrustades Horne och placerades i malpåse. När hon sänktes som skjutmål 29 juni 2008 var hon den sista fartyget i Belknap-klassen.[7] USS Sterett (CG-31)Påbörjad: 25 september 1962, Sjösatt: 30 juni 1964, Tagen i tjänst: 8 april 1967, Avrustad: 24 mars 1994, Skrotad i July 2005 Sommaren 1977 var hon i Persiska viken för övningar med Irans flotta. Detta var innan Iranska revolutionen och Shahen var en viktig allierad med USA. Hösten 1983 deltog Sterett i sökandet efter vraket av Korean Air Lines Flight 007 utanför Sachalin. År 1991 moderniserades Sterett med modernare radar, stridsledningssystem och SM-2ER-robotar bara för att avrustas tre år senare. Hon skrotades i juli 2005.[8] USS William H. Standley (CG-32)Påbörjad: 29 juli 1963, Sjösatt: 19 december 1964, Tagen i tjänst: 9 juli 1966, Avrustad: 11 februari 1994, Sänkt som skjutmål 25 juni 2005 I december avseglade hon för sin första patrull i Stilla Havet. Julen firades på Hawaii innan hon anlände till Subic Bay i januari. I mars blev William H. Standley omdirigerad till Korea då spänningen mellan Nord- och Sydkorea stigit efter skottväxling vid demilitariserade zonen. Konflikten kulminerade med att Nordkorea sköt ner ett amerikanskt spaningsplan över internationellt vatten i Japanska havet 15 april. I maj blev hon avlöst av kryssaren USS King och kunde gå till Hongkong för en välförtjänt vila. I juni var hon tillbaka i Tonkinbukten innan hon blev avlöst av USS Chicago och kunde återvända hem via Pearl Harbor, Galapagosöarna och Panamakanalen. I januari 1971 påbörjade hon en andra kryssning till Vietnam via Pearl Harbor och Guam för att anlända till Subic Bay 10 februari. Under patrullen eskorterade hon USS Ranger vid Yankee station såväl som självständiga uppdrag i Tonkinbukten. På vägen hem gjorde hon en jordenruntsegling via Sattahip i Thailand, Singapore, Victoria på Seychellerna, Kapstaden, Rio de Janeiro och Puerto Rico för att nå Jacksonville 18 augusti. I januari 1972 deltog hon i landstigningsövningen Snowy Beach innan hon tog över rollen som flaggskepp över 6:e sjöstridsflottiljen i Karibien. ,_practices_firing_a_Browning_.50-caliber_machine_gun_during_a_live-fire_exercise_on_the_decommissioned_guided_missile.jpg) Första hälften av 1973 tillbringade hon i torrdocka för reparationer och underhåll. I juni 1973 genomförde hon en patrull i Medelhavet. Överfarten till Rota i Spanien blev dramatisk med hårt väder och fartygets helikopter kraschade i havet. Av de fyra ombordvarande lyckades man rädda tre. Väl i Medelhavet avlöste hon USS Harry E. Yarnell som flaggskepp för Stridsgrupp 60 och besökte Livorno, Cannes, Golfe-Juan, Palma de Mallorca, Aten, Korfu, Mersin, Izmir, Barcelona och Malaga. I december återvände hon till USA för julledighet i Charleston. Sommaren 1974 var hon återigen i Medelhavet och besökte Civitavecchia, Saint-Tropez och Théoule där hon deltog i 30-årsjubileet av de allierades landstigning under andra världskriget. Från juli till september patrullerade hon vattnen runt Cypern under Cypernkrisen. Under patrullen övervakade hon flera sovjetiska underrättelsefartyg och lyckades också hålla kontakten med en sovjetisk ubåt i över två dygn. Hon bogserade även fregatten USS Vreeland i hamn efter att det fartyget fått problem med ångpannorna. Hon återvände till Charleston i december. Hon genomförde ytterligare två patruller i Medelhavet 1976 och 1977. Den 11 februari 1994 avrustades William H. Standley och sänktes slutligen som skjutmål öster om Australien 25 juni 2005 under övningen Talisman Saber. Hon bildar tillsammans med vraket av USS Elliot som sänktes samtidigt ett artificiellt rev i Korallhavet.[9][10] USS Fox (CG-33)Påbörjad: 15 januari 1963, Sjösatt: 21 november 1964, Tagen i tjänst: 8 maj 1966, Avrustad: 15 april 1994, Skrotad 1995 Efter Vietnamkriget tjänstgjorde hon i Röda havet och Persiska viken. Under Iran–Irak-kriget eskorterade hon amerikanska tankfartyg genom det farliga Hormuzsundet. Fox avrustades i april 1994 och skrotades året därpå.[11] USS Biddle (CG-34)Påbörjad: 9 december 1963, Sjösatt: 2 juli 1965, Tagen i tjänst: 21 januari 1967, Avrustad: 30 november 1993, Skrotad i december 2000 Vintern 1968–1969 tillbringades delvis i hamn i Norfolk och delvis till sjöss i Västindien där Biddle genomförde robotskjutövningar och testade en ny radar. Den 26 maj avseglade hon för en andra mission till Vietnam och anlände till Subic Bay 24 juni. Den första juli avlöste hon USS Chicago i Tonkinbukten. Efter ett två veckor långt uppehåll i Yokosuka anslöt sig Biddle till Stridsgrupp 77 som luftvärnseskort. Den 27 oktober avlöstes hon av USS Long Beach varefter hon seglade Hongkong för en veckas uppehåll. Andra veckan i november patrullerade hon återigen Tonkinbukten för att den 18 november påbörja resan hem via Guam, San Francisco och Panamakanalen.[12] USS Truxtun (CGN-35)Påbörjad: 17 juni 1963, Sjösatt: 19 december 1964, Tagen i tjänst: 27 maj 1967, Avrustad: 11 september 1995, Skrotad i april 1999 _underway_off_San_Diego_(USA)_on_3_January_1989_(6450112).jpg) Den 3 juni 1967 lämnade Truxtun New York för att via Yorktown, Norfolk, Guantánamo, Rio de Janeiro, Mar del Plata, Kap Horn, Valparaíso och Mazatlán anlöpa Long Beach 29 juli. Under hösten 1967 deltog hon i övningarna Bell Anchor och Blue Lotus. I januari 1968 påbörjade hon sin första patrull i västra Stilla Havet. I början av februari deltog hon i sökandet efter det amerikanska signalspaningsfartyget USS Pueblo som kapats av Koreanska Folkarméns flotta i Japanska havet. I mitten av februari vände hon söderut för att, efter ett kort uppehåll i Subic Bay, skydda de amerikanska hangarfartygen vid Yankee station. I juli återvände hon till USA för att återkomma igen i oktober för en andra patrull som slutade i mars 1970. Under återstoden av 1970 tillbringade hon i östra Stilla havet och vid USA:s västkust. Den 2 februari 1971 avseglade hon återigen mot Vietnam via Pearl Harbor och Subic Bay. I april kallades hon norrut för att patrullera Taiwansundet. I juli återvände hon till Long Beach via Fremantle och Pago Pago. Under oktober och november 1971 utrustades hon för att operera en Seasprite-helikopter. Den 13 juli 1972 avseglade hon på sin fjärde och mest händelserika kryssning till Vietnam. Under följande fem månader red hon ut tre cykolner, räddade tre nedskjutna piloter och ledde nedskjutningen av elva vietnamesiska stridsflygplan. I januari 1973 avlöstes hon av USS Reeves och kunde återvända till Long Beach via Yokosuka och Pearl Harbor. Från september till december var hon tillbaka för sin femte och sista Vietnampatrull. I januari 1974 påbörjades en 18 månader lång ombyggnad och modernisering som bland annat omfattade bränslebyte i reaktorerna. Efter ombyggnaden fick hon den nya beteckningen CGN-35 i stället för den tidigare DLGN-35. Den 30 juli 1976 påbörjade hon en ny patrull till västra Stilla havet och Indiska oceanen. Resan gick via Pearl Harbor, Wellington och Melbourne till Subic Bay där hon patrullerade utanför Filippinerna i en månad innan hon seglade vidare till Karachi. I november deltog hon i den multinationella övningen Midlink i Arabiska havet innan hon återvände till Subic Bay och Filippinerna för resten av året. I januari var hon återigen i Indiska oceanen tillsammans med hangarfartyget USS Enterprise och kryssaren USS Long Beach för en övning med Republiken Singapores flotta.[13] Referenser
Externa länkar
|
||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
_underway_in_the_Pacific_Ocean_on_16_December_1988_(6483087).jpg)
