Balkanflugsnappare
Balkanflugsnappare[2] (Ficedula semitorquata) är en fågel i familjen flugsnappare inom ordningen tättingar som förekommer i sydöstra Europa och västra Asien.[3][4] Utseende och levnadssättBalkanflugsnapparen är nära släkt med och mycket lik de tre andra svartvita flygsnapparna i västpalearktis. I utseendet är den en mellanting mellan halsbandsflugsnappare (Ficedula albicollis) och svartvit flugsnappare (Ficedula hypoleucos).[5] Jämfört med svartvit har hanen mer vitt på halssidan och mer vitt på basen av handpennorna, och av de tre arterna har den allra mest vitt på stjärtbasen.[5] Unikt för arten både hos hane och hona är vitspetsade mellersta vingtäckare.[5] LäteBalkanflugsnapparens lockläte, ett kort och rakt "tyyp", påminner mest om halsbandsflugsnapparens, men är lägre i tonhöjd, likt sibirisk gransångare. Sången är relativt svag med liknande pressade toner som halsbandsflugsnappare men i rytmen mer som svartvit flugsnappare. EkologiBalkanflugsnappare häckar i blandskog och lövskog i bergstrakter, gärna med ek eller avenbok, gärna utmed floder och i dungar, upp till 2.000 meter över havet. [1][5] Den återfinns också i sumpskog och översvämningsskog med kaukasisk ask (Fraxinus angustifolia) eller i galleriskog med orientalisk platan (Platanus orientalis).[1] Tillfälligtvis häckar den även i gamla eller övergivna trädgårdar och stadsparker.[1] Den häckar i trädhål utmejslade av hackspettar, men häckar även i holkar.[1] Utbredning och systematikFågeln är en flyttfågel som häckar från bergsskogar på Balkanhalvön till nordvästra Iran. Den övervintrar i östra Afrika och uppträder sällsynt i Västeuropa.[3] Tidigare har arten behandlats som underart till halsbandsflugsnappare, men DNA-studier visar att den är mer avlägset släkt och troligen systerart till en grupp med halsbandsflugsnappare, atlasflugsnappare (Ficedula speculigera) och svartvit flugsnappare. Status och hotArten anses minska i antal relativt kraftigt, troligen på grund av habitatförstörelse, varför internationella naturvårdsunionen IUCN kategoriserar den som nära hotad.[1] I Europa, som tros motsvara 50-75% av utbredningsområdet, tros det häcka 21.400-87.300 par.[1] Noter
Externa länkar
|